Vi-projektet

En ung kvinna framför en vägg med graffitti.

De kallas UVAS – unga vuxna, mellan 16 och 29 år som varken arbetar eller studerar.

Som grupp riskerar de att hamna i det vi kallar ett långvarigt utanförskap. Alltså en grupp som inte kommer in i samhällets ”normala” lunk med arbete, försörjning och det vi benämner livskvalitet. Ibland uppstår depression och beroendeproblematik, av till exempel spel och droger, som konsekvens av utanförskap.

Samhällsekonomiskt är det en dyr ekvation och UVAS situation berör många olika delar av myndighetssverige och samhällsapparaten. Arbetsförmedling, sjukvård, psykiatrin, skola på olika nivåer, försäkringskassa och socialtjänst är några av de instanser som UVAS kommer i kontakt med. Många och bra resurser kan tyckas, ändå blir den här gruppen allt större och många är frustrerade, eller apatiska, i en upplevelse av att inte komma vidare. Ett flertal initiativ, insatser och projekt har genomförts under åren för att nå den här gruppen unga människor. Men resultaten är, om man generaliserar och tittar på gruppnivå, nedslående. Så vad är det som går fel? Varför misslyckas ”samhället” med att hjälpa de så kallade UVAS upp på banan igen?

Samhällets stuprör

En förklaring är att samhällets resurser är organiserade i stuprör. Försäkringskassan har sina processer, socialtjänsten sina, psykiatrin fungerar på sitt eget vis och arbetsförmedlingen har sin tilldelade uppgift. Det är inte ovanligt att den unga vuxna, som kan vara i psykiskt dåligt skick, dribblas mellan de åtgärdande instanserna. UVAS hamnar i den klassiska fällan – mellan stolarna.

På individnivå, för människan, den unika personen handlar situationen om tron på livet, sig själv, sin egen förmåga och framtiden. Det som behöver poängteras och inte kan belysas nog är det faktum att varje UVAS är just unik. Varje person har sin livshistoria, sin speciella bakgrund, sina sår, sina drivkrafter, sina besvikelser och sitt unika hopp. UVAS må beskrivas som en grupp. Men när samhällets insatser möter den unga vuxna är det just en unik individ med sin alldeles egna livsresa och speciella behov man möter. Att bli bemött, sedd och respekterad är en gemensam önskan hos dessa personer, som för alla oss andra.

Öppna dörrar

Det kan verka som att denna formulering är att slå in öppna dörrar. Så klart ska varje människa mötas med respekt och ödmjuk förståelse för sin unika situation. Varje människa, i så kallat utanförskap såväl inuti välfungerandebubblan, ska behandlas med självklar värdighet. Men detta är lite för sällan verkligheten. Ibland är den unga vuxnas möte med de insatser som är konstruerade för att stötta, istället präglade av stelbenthet och en oförmåga att lyssna och förstå. Av olika skäl, kanske stress eller okunskap, reduceras den unga vuxna istället till ett tjänsteärende. Det finns inte utrymme i befintliga rutiner för att på riktigt möta människan.

Stöttande samhällsfunktioner organiserade i stuprör samt bemötande präglat av oförmåga att se och lyfta den unika människan. Det är de två huvudskälen till att samhällets insatser för att ge stöd åt unga vuxna i utanförskap inte fungerar.
Det vill initiativtagarna till och alla medverkande i Vi-projektet i Västra Götaland ändra på. Vi-projektet är en bred satsning som med olika initiativ och satsningar på riktigt vill nå och stärka unga vuxna som varken arbetar eller studerar. Nyckelorden är samverkan och bemötande. Samverkan över professions- och organisationsgränser så att den unge vuxne inte längre ska falla mellan stolar och stå utan fungerande stödinsatser. Och bemötande så att varje ung vuxen möts av tjänstepersoner som har förutsättningar och tid för riktiga möten, där det är möjligt att ärligt förstå för att kunna initiera fungerande insatser.

Bemötandekultur

På projektspråk beskrivs det som främjande bemötandekultur för att möta unga personer med respekt i ögonhöjd, ett jämlikt möte där individen är subjekt i sin egen utveckling och inte objekt för projektinsatsen.

Utgångspunkten för Vi-projektet är att unga ska ha egenmakt över sin livssituation och vara delaktiga i att forma ett inkluderande samhälle.

Tanken är att unga vuxna som varken arbetar eller studerar, ska äga sin egen framtid, förbättra sin hälsa och närma sig jobb eller studier. Projektet erbjuder en palett av vägar till jobb och utbildningsmöjligheter för unga. Den psykiska ohälsan är utbredd bland målgruppen och en viktig del i projektet är att fler ska få kännedom om vården.

Målet är även att etablera en hållbar förstärkt samverkan mellan kommunalförbund, utbildningsanordnare och andra projektpartners över tid.

Digital kick-off

I september hade projektet en digital kick-off som samlade ett hundratal medverkande från olika samhällsfunktioner inom skola, vård, kommuner och myndigheter. Dagen var avstamp för en massa praktiskt arbete som ska initieras tillsammans med de unga vuxna utanför jobb eller studier.

Tomas Rydsmo är rektor vid Dalslands Folkhögskola och en betydelsefull kraft i arbetet med att driva synsättet ”möten i ögonhöjd”. Han inledde konferensen med att förklara och fördjupa just det begrepp som ska prägla Vi-projektet. Just respekten för den unga och insikten att alla typer av stödinsatser ska ske tillsammans med den unga, i jämlik ögonhöjd. Han säger:

Den unga äger sin framtid. Ett sätt att bemöta på ett respektfullt sätt är att ställa frågan – Berätta, det är du som kan din livssituation, vad kan du lära mig så att jag kan hjälpa dig. Och sedan verkligen lyssna på svaret och agera utifrån det.
Den store inspiratören under dagen var Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare vid Göteborgs universitet. Hans huvudbudskap var att vi ska bygga ett samhälle med och inte för människor under parollen ”Riv innanförskapets murar!” Han förtydligar.

Innanförskapet

Det är inte utanförskapet som behöver bekämpas. Det är innanförskapet. Det är vi innanför som behöver riva de murar vi bygger upp mot det utanför som känns annorlunda och som därför hotar den egna bekvämligheten.
Hans Abrahamsson pratade med smattrande intensitet om allt från exkluderingens identitet, social polarisering, det kollapsande nationalstatssystemet, utvecklingen av subkulturer, frustrationsgapet, deprimerade unga kvinnor och våldsbenägna unga män och hur allt hänger samman i ett komplext system där den sociala tilliten minskar dramatiskt.

Se, lyssna och läs mer av Hans Abrahamsson på www.omvarldskunskap.se. Hans ord berörde inte bara intellektet – hans resonemang speglade en djup innerlighet och förståelse för behovet av att mötas. Han avslutade med orden:

Öppna ditt sinne – ta in en annan människas tankar.

Måste få ta plats

Elisabeth Hansson är projektledare för Vi-projektets Fyrbodal del. Hon reflekterar över satsningen:

”Det är så enkelt uttryckt, och så fint, det som Hans och Tomas säger: – Ta in en annan människas tankar – och att – verkligen lyssna på svaret och agera utifrån det. Men kan vara ack så svårt i de strukturer som byggts upp och vårt tidspressade arbetsliv. Människor måste få ta plats och få redskap för att stå på egna ben”, säger hon och fortsätter.

”Jag hoppas och tror att Vi-projektet kan göra skillnad. Vi har många kunniga aktörer både i projektet och som externa samarbetspartners. Genom erfarenhetsutbyte, kunskapspåfyllnad, förtydligande av uppdrag och samsyn kring behov kan Vi förbättra möjligheterna för unga. Det bästa Vi kan göra är att göra ett liknande projekt helt onödigt. Då har VI lyckats.

Vara närvarande

Tillsammans är ledordet, och att vara närvarande i varje möte. Vi ska ha höga positiva förväntningar och tilltro till varje människas egen kraft.

Elisabeth Hanssons roll i projektet är att stödja ungdomshandläggarna, KAA-handläggarna och samordnarna som arbetar i kommunerna och Kunskapsförbundet Väst. Hon samordnar möten, informationsutbyte, erfarenhetsutbyte och administration. Elisabeth avslutar med att betona:

”Dessa fantastiska människor som redan idag möter unga med viljan att stödja tillbaka eller vidare till studier eller arbete, ska jag få följa under två år. Att få ta del av samtal och följa processer och lokal utveckling ser jag som en intressant resa. Målet har vi redan klart för oss, men vägen kan bli hur spännande som helst!”

Text av Jenny Mårtensson

Kontaktpersoner

Elisabeth Hansson

Delprojektledare Vi-projektet
https://www.fyrbodal.se/wp-content/uploads/2018/11/elisabeth-hansson-pressbild-fyrbodals-kommunalforbund-150x150.jpg

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra ditt besök. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?