Referat från Attraktiva kommuner 2021

Gestaltad Livsmiljö – Från nationell politik till lokal praktik. En sammanfattning av den digitala konferensen Attraktiva kommuner 27 januari 2021.Rom byggdes inte på en dag. Det gjordes inte heller Fengersfors, Monte Carasso eller den plats som ska komma att kallas för Vårvik. Att skapa en plats tar tid och det tog dagens fem föreläsare fasta på. Den långa processen måste få utrymme, så att varje detalj kan vägas in och varje perspektiv undersökas.

Och perspektiven snålades det inte med under dagen. Under cirka fem timmar fick deltagarna följa med på en resa genom den gestaltade livsmiljöns alla skikt – från stort till smått. Hur ska egentligen en liten kommun översätta regeringens riktlinjer kring den gestaltade livsmiljön? Och hur kan vi effektivisera informationsflödet mellan olika nivåer?

Konferensen, som för första gången hölls digitalt, arrangerades av Fyrbodals kommunalförbund. Den ingår i seminarieserien Attraktiva kommuner – verktyg för utveckling.

Nycklar till ett lokalt agerande

När konferensens moderator Malin Oest läste in sig på ämnet Gestaltad Livsmiljö, slogs hon av två saker: hur fantastiskt det är att vi i Sverige har den här formen av politik och helhetsgrepp, och hur otroligt svårt, men viktigt detta arbete är.

– Och det är ju därför den här dagen äger rum. För att vi ska kunna bena ut alla begrepp och perspektiv. Det säger Malin Oest när hon via Zoom hälsar de cirka 260 deltagarna välkomna från sina köksbord, vardagsrumssoffor och kontor runt om i landet.

Hon lämnar över ordet till Martin Carling, ordförande i Fyrbodals förbundsdirektion som ger ett varmt välkomnande och påpekar att denna kunskapshöjande konferens, som nu hållits i många år, för första gången samlar deltagare från hela Sverige.

Sedan Fyrbodalsmodellen togs fram år 2010 som del av projektet Attraktiva kommuner har mycket hunnit hända och det är nu dags för ett omtag.

– Gestaltad livsmiljö och offentlig konst är en självklar del i samhällsplaneringen. Min förhoppning är att ni under dagen ska få med er nycklar till hur man praktiskt ska kunna ta stöd av den nationella politiken på lokal nivå.

Det nationella perspektivet

Dagens första talare, Helena Bjarnegård, är riksarkitekt på Boverket och ordförande i Rådet för Hållbara Städer. Utifrån ett nationellt perspektiv ger hon en bred introduktion till ämnet Gestaltad livsmiljö.

– Man syftar på ett helhetsgrepp, i vilket arkitektur, form och design ska användas som verktyg för att nå ett hållbart och mindre segregerat samhälle. Det ska vara en möjliggörare som placerar människan i centrum. Dialog och delaktighet är därför viktiga faktorer.

Totalt sett, menar Helena, så är funktionellt, hållbart och vackert den treenighet som genomsyrar riksdagens proposition för gestaltade livsmiljöer. Elementen återfinns också i Plan- och bygglagen. För att hjälpa kommuner att arbeta med riktlinjerna rent juridiskt, har Boverket själva tagit fram ett vägledningsmaterial (https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/arkitektur-och-gestaltad-livsmiljo/arbetssatt/arkitekturstrategi/vagledning-arkitekturstrategier/)

Helena framhäver vikten av att ha en helhetssyn och att vi måste börja tänka ordet ”och” istället för ”eller”.

– De områden vi skapar, utvecklar, förvaltar och bevarar behöver vara socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbara. De behöver också vara robusta, ändamålsenliga och upplevelserika. Även från en kvalitetsaspekt måste vi se till helheten; från stadsstruktur till dörrhandtag. Hållbarhet och kvalitet ska inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.

Riktlinjerna kring gestaltad livsmiljö kan kopplas till de globala målen och Agenda 2030. Exempel på detta är hur utformningen av platser har effektiviserat både sjukvård och utbildning.

Den som vill underbygga sitt arbete kring gestaltad livsmiljö kan ta stöd i regeringens påtryckning för att alla kommuner ska ha en översiktsplan. De rent sociala, ekologiska och ekonomiska argumenten finns ute i verkligheten, i form av redan lyckade projekt. Man kan också ta stöd av Plan- och bygglagen.

– När kommunen själva äger marken, använd då också de verktyg som finns utanför plan- och bygglagen, som markanvisningsverktyg, exploateringsavtal och liknande.

Att bygga en plats är ingenting man gör ensam. Därför krävs det ett tillsammansarbete, och att det offentliga tar sitt ansvar.

Från lokal politik till nationell praktik

Som arkitekt och universitetslektor i stadsbyggnad och planering vid Chalmers tekniska högskola är Nils Björling inte främmande för att vända på perspektiven. Han menar att det krävs en lokal politik och en nationell praktik för att skapa rätt förutsättningar åt de mindre orternas arbete kring en hållbart gestaltad livsmiljö.

Idag har vi ett brett spektrum av gestaltade livsmiljöer. Nils leker med ordet ”rurbant” för att påvisa att de flesta kommuner är en hybridform av stad och landsbygd, något vi måste utgå ifrån om vi vill förändra platser.

Detta kräver en lokal politik och som exempel nämns bruksorten Fengersfors, där Not Quite’s etablering lett till en polarisering av åsikter.

– Fengersfors kan inte betraktas som en enskild sak. Här finns flera viljor och intressen, och därför krävs lokal politik i form av en konfrontativ dialog i vilken konst, kultur och design används som verktyg för att ställa olika intressen mot varandra. Vi får inte vara rädda för konflikter, utan snarare plocka fram dem så att de blir politiska och peka på vilka möjligheter de innebär.

Med en nationell praktik å andra sidan syftar Nils på att det krävs en samverkan mellan nationella, regionala, kommunala och lokala nivåer, en samverkan som innebär att varje aktör arbetar utifrån sin specifika utgångspunkt, och att varje ort ses i centrum av sitt eget omland. Det kan till exempel handla om hur subventioner, lagstiftning eller investeringar i infrastruktur måste anpassas till olika platsers behov.

Nils Björling leker med ytterligare ett begrepp genom att förvandla det klassiska ”form follows function” till ”form follows socio-economic life”.

– Vi får helt enkelt den gestaltade livsmiljö vi ger förutsättningar för.

När vi skapar förutsättningar för en mångfald av olika landskap skapar vi dessutom bättre förutsättningar för att hantera det vi ännu inte känner till.

Vikten av att arbeta långsamt

Stadsutveckling kräver kontinuitet och tid. Sedan Mia Hägg inledde sin karriär på lantmäteriet i Strömstad på nittiotalet, har hon hunnit utveckla en omfattande förståelse för begreppen plats och process. Idag är hon grundare av det Schweiz-baserade arkitektkontoret Habiter Autrement, som betyder ungefär ”Bo och leva annorlunda”.

– För arkitekter är det viktigt att förstå en plats i sitt sammanhang. Topografi, geologi, hydrologi, vegetation, orientering och geografiska avstånd. Allt måste räknas in, och det är viktigt att lämna ateljén och ritborden för att studera verkligheten.

Processen ska gå långsamt och succesivt. Det måste finnas tid för utvärdering, analys och anpassning. Det går inte att bygga upp hela kvarter och stadsdelar på en och samma gång. Dessutom är det av yttersta vikt att förhålla sig till vad som redan finns på en plats.

Den schweiziska byn Monte Carasso är ett exempel på ett långvarigt samarbete mellan kommun och arkitekt. Under hela trettiofem år arbetade den berömde Luigi Snozzi i ett nära förhållande till kommunen, och än idag följer stadsutvecklingen hans principer.

Som arkitekt och lärare försöker Mia aktivt motverka användningen av förföriska bilder av blå himlar och springande barn. Hon tror istället på vikten av en analytisk process, baserad på tydliga resonemang och enkla principritningar.

– Med enkla ritningar, en fysisk situationsmodell och tvärdisciplinära diskussioner kommer man långt. Det går inte att fatta några beslut innan man provat olika möjligheter.

Med detta sagt är obeslutsamheten oundviklig i designprocessen. Frågor måste ställas innan man får svar.

För närvarande arbetar Mia med ett bostadsprojekt i Duved i Jämtland, ett projekt som engagerar stora delar av lokalbefolkningen. Här utvecklas en prototyp för prefabricerade ateljébostäder i trä där takvåningen fungerar som ett växthus. Mia tycker att vi ska använda taken i våra samhällen på ett bättre och roligare sätt.

På frågan om vad den största skillnaden mellan Sverige och Schweiz är svarar Mia att Schweiz är mer decentraliserat. Där får de små kantonerna ett större spelrum och små strukturer tillåts finnas kvar. I

Sverige arbetar vi snarare åt andra hållet: uppifrån och ned. Dessutom involverar vi inte arkitekterna i lika stor utsträckning som i Schweiz.

Att bevara fladdermöss och motverka segregation

Efter en lång planeringsprocess byggs nu den nya stadsdelen Vårvik i Trollhättan. Stadsdelsutvecklare Malin Nyberg och landskapsarkitekt Anna-Karin Skoog berättar om ett projekt kantat av utmaningar. Förutom ett tätt tidsschema ska man också förhålla sig till kulturarvet från de gamla industrilokalerna, motverka segregation och värna om de rödlistade fladdermössen.

Ett stenkast från Trollhättans centrum, tvärs över Göta Älv, ligger de gamla industrilokalerna, en gång en del av Stridsberg & Biörck. I 2013 års översiktsplan utpekades Vårvik som en möjlig plats för tätortsutbyggnad. Idag är arbetet i full gång.

– Det är ett drömläge. Vårvik kommer att ge plats åt 3000 nya Trollhättebor. Med den planerade bron över Göta Älv kommer stadsdelen bli en förlängning av stadskärnan och på så sätt knyts den västra och östra sidan ihop bättre, säger Malin Nyberg.

Men det finns också tydliga riktlinjer att förhålla sig till. Bland annat ett hållbarhetsprogram: platsen ska främja hållbara livsstilar (med prioritet på fotgängare, cyklister och kollektivtrafik), bidra till en minskad miljöbelastning och utesluta segregation. Det sista målet är särskilt svårt.

– Det kostar att bygga nytt, och det kan vara svårt att hitta boendeformer för alla samhällsklasser. Däremot märker vi att det är många entreprenörer som nu börjar ta sitt ansvar i den här frågan, säger Malin.

En stor del av projektet har också handlat om bevarandet av historien och av naturen i området. I ett och ett halvt år har man sanerat de gamla industrimarkerna. En del material har kunnat återanvändas, och de gamla byggnaderna i olika stil planeras stå kvar, som monument över sin tid.

– Vi tar hänsyn till det befintliga och blickar framåt till det nya, säger Anna-Karin Skoog.

I vattenspegelns livsrum finns den rödlistade fladdermusen, som också ska bevaras. Med experthjälp har området gestaltats för att uppfylla dess levnadsvillkor. Bland annat ska bron över älven höjdanpassas och skärmas av för att undvika ljusstänk mot vattenytan. Dessutom ska belysningen i strandområdet fladdermusanpassas och grönområden bevaras till nytta för fladdermössens huvudsakliga föda: insekter.

Verktyg för en hållbar gestaltad livsmiljö

På uppdrag av regeringen arbetar Länsstyrelsen med att stödja kommunernas arbete kring gestaltad livsmiljö. För Västra Götalands räkning är det Länsstyrelsens samordnande arkitekt Unni Liljegren som håller i rodret.

– Vi ska omtolka den nationella arkitekturpolicyn och ge den en regional röst. Vi är i uppstartsfas av en lång process där nyckeln är att samverka, nätverka och lära av varandra, säger Unni Liljegren.

I höstas startades en tvärsektoriell grupp i syfte att arbeta fram processer, åtgärder och konkreta verktyg som stöttar kommunernas arbete kring gestaltad livsmiljö. Den närmaste tiden ska gruppen lära känna länets alla kommuner genom intervjuer. Framåt hösten planeras också seminarier på temat gestaltad livsmiljö.

– Vår roll är att stödja kommunernas arkitekturstrategiska arbete och skapa ett levande dialogverktyg. Man ska kunna kontakta oss för att få koll på läget, säger Unni Liljegren.

Förutom samverkande aktiviteter som träffar och plansamråd har gruppen också börjat använda sig av ett redskap kallat Story map – en länskarta som visualiserar kommunernas samlade arbete och sammanställer vilka resurser som finns att tillgå. Redskapet ska bli en plattform för samverkan och nätverkande mellan kommuner.

Som del av en omvärldsspaning presenteras också flera inspirerande exempel på arbeten av utomstående aktörer. Hållbarhetsveckan, Arkitekturprogram för Hallands inland och diverse intressegrupper på Facebook är några av exemplen. Ett annat exempel är Region Skåne och Bjuvs kommuns Hållbar småstad – handbok för planering av levande kvarter, i vilken enkla och kostnadseffektiva åtgärder redovisas på ett sätt som varje kommun kan ta till sig.

Ett avslut på dagen – en början på fortsättningen

Ett återkommande tema under dagen, menar Malin Oest, har varit att vi måste ta ett helhetsgrepp, och att det kräver samverkan och samarbete. Men ibland kan det vara lättare sagt än gjort.

– För att politiken inte ska bli till ett intet, krävs det att varje yrkesmänniska väljer att samverka varje dag, varje stund faktiskt. Vi väljer själva om vi ska vara öppna eller stängda.

Malin uppmanar oss till att ta det där beslutet i sammanträdesrummet, att lyssna på andra och att ta till oss deras åsikter – kanske särskilt de som tycker helt motsatt än oss. Men vi får heller inte hålla inne på våra egna idéer, bara för att vi själva ska få den stora äran.

Därefter lämnar hon över ordet till Ida Svanberg, kulturstrateg på Fyrbodals kommunalförbund och projektledare för dagens konferens. Hon tackar föreläsare, kollegor och publik för en lyckad dag och berättar om vad som är på gång härnäst. Bland annat kommer man att initiera nya pilotprojekt, skapa diskussionsutrymmen och uppdatera Fyrbodalsmodellen. Ambitionen är också att man ska kunna erbjuda ett processtöd för förvaltningsövergripande arbetsgrupper.

– Jag vågar också lova att den här konferensen kommer tillbaka, säger Ida Svanberg och avslutar därmed en dag fylld av inspiration och framåtanda.